Nu har äntligen den sista praktiken kört igång! Nu är det bara att mata in information i skallen och köra "learning by doing". Jag har fått mitt sista praktik på ambulansen i Täby vilket jag är sååå nöjd med. Jättebra handledare och även brandmännen för den delen som hjälper mig att hitta rätt på stationen för den är sjukt stor i mina ögon. Jag har även skrivit på anställningspappert på Samariten ambulans och imorgon (måndag) ska jag äntligen få göra slut med hemtjänsten, FOR EVER!! Ringde min nuvarande chef i veckan och bestämde en träff imorgon då uppsägningspappret ska skrivas på.

Fick dessutom reda på att av Samariten ambulans att jag ska få timlön under min introduktion som börjar den 13 april. Detta hade inte jag räknat med så jag blev riktigt glad när jag fick mitt anställningspapper :)

Något smått komiskt hände i fredags här hemma som också fick mig till att inse att man är aldrig helt ledig när man jobbar inom vården. Jag höll på att sätta in Clints nya barnstol i bilen på parkeringen och mitt framför näsan på mig så föll en äldre herre i backen, ut ur bilen for jag och hjälpte mannen som klarade sig fint och tackade så väldigt mycket för att jag hjälpte honom. Han trodde att han annars skulle få bli liggande hela dagen på den blöta marken på parkeringen. Det bästa av allt, jag fick ju träna på honom och ställa lite olika frågor precis som vi gör i ambulansen:)

Det var minst sagt en riktigt tuff vecka på körutbildningen i Eskilstuna v12. Vi fick i början av veckan berätta inför alla hur duktiga vi tror att vi var som bilförare...herregud, jag har nog aldrig blivit så nerplockad på jorden som jag blev. jag kämpade som en idiot med alla dessa moment som skulle göras på körbanan. Vi hade perfekt väder så svetten lackade som bara den när man övade in momenten. Jag kände en enorm frustration för att de två första dagarna var riktigt jobbiga och jag tänkte många gånger för mig själv "hur ska jag klara detta"? Jag vet inte hur många gånger jag svor när jag körde ambulanserna och jag vet inte hur många gånger jag sade meningen..."nä nu skiter jag i det här" men så kom det den dagen där jag faktiskt klarade allting, dvs fredagen och sista dagen på körutbildningen! :)  Trots allt det jobbiga så kom vi klasskamraterna mer nära varandra och fick chansen till att lära känna varandra mer och det blev så mycket skratt under denna vecka. Tårarna har sprutat x antal gånger och magknipen fanns där också eftersom man inte kunde sluta skratta. Jag har verkligen helt underbara klasskamrater som bjuder på sig själva och inte skäms för något haha:)