Då var det sista tolvtimmarspasset på praktiken avklarad så nästa vecka är det bara fyra dagar kvar,  kl 7.30-15 tis-fre, sen är det tillbaka till skolan igen veckan därefter. Idag har jag varit med om en del, en hel röse med prio ettor och två prio tvåor. Idag har jag bland annat fått se hur läkemedlet Naloxon ("narkanti") fungerar. Naloxon är antidot mot bland annat heroin. En nyligen använd heroinspruta med resten utav utrustningen utspridd runt omkring fick jag också se idag för första gången. Allt liggandes på marken. Det är en sak att läsa om det i media men att faktiskt få se det hela i verkligheten är en helt annan sak. Man få som sagt ett litet wake up. När jag stod på denna plats passade jag på att titta mig lite runt om kring medan mina handledare försökte få "mänsklig kontakt" med missbrukare. Vi stog stod på en lite högre backe och folk tittade, folk gick förbi som om ingenting hade hänt, nån pappa som höll sitt kanske 3-åriga barn i handen pekade upp mot oss och sen passerade oss nedanför backen. Då tänkte jag bara för mig själv, varför peka? Det här är väl ändå inget ett litet barn ska behöva få se. Jag hade själv inte uppmuntrat mina barn att glo på en missbrukare som har överdoserat som sedan får hjälp för att inte dö på kuppen. Jag har också fått uppleva hur epileptiska anfall kan se ut på olika sätt. En väldigt lärorik dag men man är ju så slut i skallen när man kommer hem. Mycket att få se, mycket att ta in och mycket att kunna. Att gå denna utbildningen är verkligen ingen dans på röda rosor men jag tycker dock att det är väldigt roligt :)

Imorgon är jag ledig och vad gör man på sin lediga dag....ja inte slappar man direkt utan man går raka vägen till tandläkaren för ett återbesök och ska laga ett hål...yeay wehoo...åh vad jag längtar...eller INTE!

Idag praktiserade jag från kl 7.30-19.30 och idag kändes det verkligen som om att tiden stod stilla. Det blev ett enda prio ett på hela dagen sen vart det bara mest prio två och nån trea. Sjuktransport hit och sjuktransport dit...ibland undrar man varför dom har ringt efter ambulansen överhuvudtaget när de lika gärna hade kunnat ta en taxi till närmsta sjukhus. Det positiva med de lägre priorna är att jag får öva med att ta kontroller och sätta PVK. Idag lyckades jag sätta iaf en av tre PVK:er och PVK:er kräver övning för att man ska bli så duktig som möjligt på att sätta en. Idag upplevde jag samtidigt som jag praktiserade, en stor hemlängtan. Man har ju blivit lite bortskämd nu när man pluggar med att kunna få vara hemma med familjen på helgerna. Tyckte samtidigt synd om min älskade sambo som dessutom börjar bli krasslig och som sen ska ta hand om båda barnen när sonen dessutom är lite dålig i magen. Man vill så gärna hjälpa till med just nu måste jag vara på praktiken och försöka koncentrera mig på den. Återstår att se vad morgondagen har att bjuda på mellan 7.30-19.30